martina

Nu är håret avklippt. Hej då pagen.

När man går till salongen är det alltid : whatever, det blir säkert bra, bara jag slipper denna frisyren.

Du kommer och sätter dig i stolen, diskuterar med frisören hur håret ska bli klippt, wow. Detta blir säkert skitbra!

Men när friösren sätter saxen i min lugg får jag panik.
Vad har jag gett mig in i ? Inte min lugg inte min lugg, den blir kort kort kort! Jag klarar inte av det, jag ser ut som förpensionerad tonåring som försöker se cool ut . Shit, jag skulle behålla mitt hår.

Frisören : jag vill verkligen klippa en polisong här, får jag det?
Jag : jaja, gör vad du vill.

Men hallå, var det inte jag som nyss ville behålla allt mitt hår? Men när man sitter där så är det skitsamma.

ALLTID! Jag får panik. När man sen ser det färdiga håret är det : shit, ge mig min andra frisyr.


Allt tack vare den idiotiskt korta luggen.
Dock, hem och kolla sig i speglen, sen ser det ganska bra ut faktiskt.
Det är väl ungefär så det är nu, fast jag tycker luggen är för kort.

Det är helt ofattbart att plattången och lite geggigt vax gör så mycket skilland som det faktiskt gör .


Mamma blev glad förresten:OH! nu ser man kanske ditt ansikte och dina ögonbryn?


Kolla mig i ögonen, de syns vill jag lova och för all del, ta en titt på mina ögonbryn med.