martina

Jag är på ett tet humör. Mamma hatar det, fullkomligt hatar det. Men jag fortsätter. Varför?
Är det för den där rastlösheten jag känner, den som kommer krypande då och då under dagarna när jag har haft fullt upp och sedan sätter mig ner och tar det lugnt. Den jag har känt både idag och igår då jag bara vill hugga och går med taggarna utåt? Kommer den fortsätta komma? För jag hatar den.

Jag funderade lite idag. Är det såhär det kommer kännas om man springer in i väggen? Är det då man kommer känna att man inte har den där orken till att göra saker, att ta tag i sitt liv? OM det nu är så man känner och om det nu är så jag kände...
samtidigt fick jag känslan av att jag förtjänade att ta det lugnt, att jag förtjänade att sitta där i soffan med en kopp te, kanelbullar, täcke och Tummelisa/Glasblåsarens barn mullrande i bakgrunden.
Är det så man kommer känna "att man förtjänar att inte göra något" och därav går det som det går? Kan man jämföra det med människor som mår kasst, går till psykologen som sedan när de går därifrån tycker än mer synd om sig?
  Well, det är ju sånt som återstår att se.
Nej slut slut slut. Jag ska få in alla mina grejer på rummet med nymålat tak för att sedan packa mina grejer till Malmö imorgon.
Heeeeey.