martina

Drömde att vi var i ert hus. Jag har inte pratat med dig på ever utan är där med din syster.
När jag ska gå igenom en dörr och sedan backa så råkar jag korsa mina ben och fälla mig själv.
Du tittar fram bakom gaveln och garvar, jag garvar.
Jag ligger på golvet och väntar på att du ska komma, hjälpa mig upp och skratta samtidigt som du säger hur otroligt fult det såg ut, precis som vanligt och allt ska vara precis som vanligt.
Men det är inte som vanligt. Inget är som vanligt.
Klumpighet fixar inte allt.